Arbetet inlämnat, stallet å mitt trasiga psyke ;)
Äntligen klar! Jag och Caroline har nu lämnat in vår ultimata uppsats om andraspråksutveckling. Vi hoppas på ett G iaf ;) Är nog inte det mest genomarbetade jag lämnat in men på 20 sidor svammel borde det ju finnas NÅT bra åtminstone ;P
Gulligt av folk som frågar hur det är för att jag skrev gårdagens inlägg...men det funkar ju inte riktigt så att jag är ledsen en dag å inte en annan. Det är ju där hela tiden. Så man behöver inte undra igentligen. Kan ju säga att det är alltid där. konstant. Det känns lite som att folk tycker jättesynd om en såfort man pratar om det. Därför låter jag bli. Men saken är den att jag pratar oftast inte för att jag känner mig ledsen. Jag pratar för att minnas. För att inte minnena, varken bra eller dåliga, ska glömmas bort och försvinna. Det kan jag annars bli hemskt rädd för att dom ska göra...
Samtidigt så pratar jag också i själv-terapeutiskt syfte. Jag mår bra av det. Det blir lite omvänt då när folk börjar tycka synd om mig när jag börjar må bättre och därför pratar...inveckat men äh..ni fattar ;)
Och så är det även med skrivandet. micha har så rätt. Det är BRA att jag skriver. Så nu ska jag göra det. Mer. Och framförallt för min egen skull. Och om nån vill intressera sig för att läsa det är det ju trevligt =)
Nu är det iallafall dax för stallet snart. Fick tag i hovslagaren igår men han kunde inte komma förrän onsdag så lille häst får va utan sko ett tag till...
Sen blir det bowling med Linda, Lojsan, Patrik, Elias, Markus mfl. ska bli riktigt trevligt =)
puss!
Härligt tjejen, jag läser!! Kramar
Hej vännen. Jag har aldrig förlorat någon som stod mig så nära som din kära gjorde. Förstår att det är jobbigt från och till, men du gör rätt i att älta, det är ingen som tycker att det är jobbigt att lyssna och gör någon det så är det ingen riktig vän. Säg direkt "tyck inte synd om mig, bara lyssna!" Du kommer aldrig sluta minnas, jag lovar...
Håller tummarna att ni får bra betyg på ert arbete :)
Kramar till dig!
Darling! Att livet är hårdare för en del än för andra kom vi fram till sent en kväll i smålands djupa skogar (då vi också lärde oss innebörden av att älska för mycket). Att älta är bra, det är vad vi gör bäst, men vi är också starkast och lär av våra erfarenheter. Det blir ibland påtagligt att du är för långt bort, men ändå alltid så nära!
Kärlek till dig.
