Ältar loss...
Kommer att älta här....så slipper folk tappa öronen av allt pratande...
Har förträngt så mycket...bara hoppat över tankarna så fort dom kommit upp...tvingat bort dom och ersatt dom med nåt rosa fluffigt.
Det håller inte i längden. Fattar ju vemsomhelst. Bara vägrar inse.
Tvingade mig att gå in på SPES (suicid prevention och efterlevandestöd) hemsida idag iallafall. Det sög rätt hårt.
Läste lite om mina faser och hur man reagerar efter konstens alla regler- efter vad böcker, psykologer å läkare säger..
"Bortträngning: Svåra och oacceptabla känslor stoppas undan
i det omedvetna hos individen-" Jotack. Skulle vilja beställa Enklast möjliga väg till lycka tack! Funkar sådär. Bubblan spricker titt som tätt. Då blir det grava minnesluckor och man ligger som en liten hög och bara skriker....
"Isolering: Den svåra händelsen isoleras bort från känslorna,
en person kan berätta tekniskt och sakligt och något svårt
som begravning dödsbesked osv."- Jepp. Låter som en maskin när jag väl drar igång. Vet inte hur många gånger man har rabblat skiten. igen å igen å igen...Det är fortfarande inte mig jag pratar om. Nej det är nån annan det har hänt. är fortf övertygad.*förnekar*"
nyorienteringsfasen. Denna fas
har inget avslut. Vi lever med händelsen som ett sår inom oss,
men såret och förlusten behöver inte vara ett hinder i livet.
Vi försöker att leva med förlusten och många beskriver att
"inget ont som inte har något gott med sig". Det är svårt att
förstå att det går att leva vidare trots att någon nära har tagit
sitt liv. Men det går."mmm för det låter ju jävligt hoppfullt när det står att fasen aldrig går över.*suck* Blir sur å bitter för att jag måste leva med ett sår. Fan då!!
ja...inte jättekul Ida Idag...sorry...Imon plockar jag fram det rosa fluffet igen.
Godnatt Allihop!
Kärlek.
Det är bra att du skriver!! Kramar till fina Ida! //Micha
Sår läker Minida. Men de lämnar ärr. Ett bevis på det
vi varit med om. Det är de som gör oss mänskliga. Vi vet att livet inte är rosa fluff alltid och ärligt talat...vem fan vill leva med rosa fluff hela tiden. Rosa är ju faktiskt rätt fult;-)
Att fasen aldrig tar slut är det som kallas livet. Så är det för alla. Man får leva med sina ärr. Tills man accepterar dem som en del av sig själv. Och det är ingen dålig sak även om du kanske tycker att det låter tungt. Efter ett tag så läker sår, ärr bildas, ärr bleks och tills sisst sitter det bara där som ett fint minne. Det tar tid men det är värt väntan. Så länge man accepterar att du faktiskt fått ett hugg.
Älskar dig Minida.
Puss puss
som skrev ovan...det försvanna av nån anledning:-S
